Vissa saker går inte att undervisa om, de måste fångas

John C. Maxwell brukar säga: "More is caught than taught." På svenska skulle man kunna uttrycka det så här: Vissa saker kan inte läras ut. De måste fångas. Det handlar om att det viktigaste i livet sällan överförs genom ord eller teorier. Det smittar genom människor. Genom att se någon leva det de tror på. Genom att få gå bredvid någon som redan vandrat vägen.

Bibeln är full av sådana berättelser. Josua fick inte bara höra Moses tala om tro. Han fick leva nära honom. Han såg hur Moses sökte Gud, hur han ledde folket, hur han reste sig efter motgångar och hur han litade på Herren. När Moses liv gick mot sitt slut sade Gud till Josua: "Var stark och frimodig." Orden kom inte till en främling. De kom till någon som under många år hade fångat ett liv tillsammans med Gud innan han själv fick bära ansvaret.

Samma mönster ser vi hos Jesus. Han samlade inte lärjungarna i ett klassrum ett par timmar i veckan. Han levde tillsammans med dem. De såg hur han mötte människor, hur han bad, hur han visade medkänsla och hur han hanterade motstånd. Det var inte bara undervisningen som formade dem. Det var livet tillsammans med honom. Därför kunde de senare själva leva vidare i samma Ande och samma uppdrag.

Det fungerar likadant i vardagen. Ingen lär sig egentligen att cykla genom att läsa en bok. Ingen blir en skicklig snickare genom att bara titta på ritningar. En lärling behöver stå bredvid någon som kan hantverket. Man ser detaljerna, hör resonemangen och upptäcker sådant som aldrig skulle få plats i en manual. Det är där erfarenheten förs vidare.

Under vår samling fick vi uppleva just det. Hans Goosen och Stig Olov Jonsson delade generöst med sig av sin vandring med Gud och berättade om åren på 1980-talet, då de fick stå mitt i en tid av stark väckelse. De berättade inte bara om händelser och siffror. De förmedlade en hunger efter Gud, en förväntan på den helige Andes verk och en tro på att människor kan få sina liv förvandlade. När de berättade märktes det att det inte bara handlade om minnen från förr. Det handlade om erfarenheter som fortfarande lever i deras hjärtan.

För oss som församling var det oerhört värdefullt att få lyssna. Det blev en påminnelse om att vi inte börjar från noll. Vi får stå på axlarna av människor som gått före, bett före oss, tjänat före oss och sett Gud göra stora saker. Deras berättelser blir inte bara intressanta historielektioner. De blir ett arv som vi vill ta emot och bära vidare.

Hans Goosen predikade också utifrån Guds ord till Josua: "Var stark och frimodig." Samma Gud som kallade Josua att gå vidare efter Moses kallar också varje ny generation att ta nästa steg. Gud söker inte människor som bara beundrar det som varit. Han söker människor som vågar leva i samma tro idag.

Det är vår bön som församling. Att vi inte bara ska höra berättelser om vad Gud gjorde en gång i tiden, utan att vi ska fånga hjärtat bakom berättelserna. Att samma passion för Jesus, samma kärlek till människor och samma frimodighet ska prägla oss idag. För vissa saker kan inte läras ut. De måste fångas. Och när de väl fångas blir de en del av våra egna liv.